Du är här: Hem / Aktuella Artiklar / Demografidiskussion

Demografidiskussion

2 januari, 2012 Av Lämna en kommentar

Definitioner: Som invandrare räknas dem som har för avsikt att stanna i Sverige i minst ett år. Som utvandrare räknas dem som har för avsikt att bosätta sig utomlands i minst ett år.

Statistik; Folkmängd, födda, döda, invandrare och utvandrare är sammanställd och hopsnickrad av Bo Schefström där eventuell felskrivning bara kan kopplas till undertecknad. Ursprungskällan till all statistik är hämtat från Statistiska centralbyrån, (SCB)

Demografisk diskusssion

Statistiska centralbyråns text menar jag inte bara redogör och beskriver utan lyfter även fram ett underlag som i väldigt stora drag påverkar alla aktörer från stora till små. ”Alla vill himmelen men få vill ju dö” sjunger Timbuktu och lite tillspetsat går det att finna en hel del substans i detta, då vi aldrig förr, levt så länge som vi gör idag. Medelåldern stiger och SCB talar om att medellivslängden de senaste tio åren har ökat med drygt två år för män och med 1,5 år för kvinnor, och år 2010 var medellivslängden 79,5 år för män och 83,5 år för kvinnor.

Statistik i all ära och visst är det glädjande att vi blir allt bättre att vårda och värna vår individuella hälsa för att också kunna njuta av det oundvikliga i åldrandet, och den ständigt svårbromsande tickande åldersklockan. Men vi är ju alla olika och som jag beskriver ovan blir alla aktörer involverade av att vi blir allt äldre. Den primära grupp som då berörs är ålderspensionärerna, om man nu överhuvudtaget bör kalla det en grupp, då den knappast går att definieras som homogen, utan snarare, en synnerligen heterogen åldersgruppering. I detta avseende menar jag att det inte finns någon generell och rättvis samt jämförande bild att återge, då vi ser pensionärer med både hälsa och rikedom på sin sida och pensionärer som har det betydligt tuffare både ekonomiskt och med mindre god hälsa som följeslagare.

Befolkningspyramid

I en befolkningspyramids övre del hamnar vår äldre generation och i den nedre delen av samma pyramid befinner sig den riktigt unga generationen. Den generella och gemensamma nämnaren för dem båda är att en modern välfärdsstat
som exempelvis i Sverige är man på olika sätt beroende av transfereringar från den arbetsföra befolkningen, och då beskrivs samt befinner vi oss i befolkningspyramidens nedre och övre mittendel. Dessa arbetsföra 18-64 åringarna utgör i stora drag välfärdstarens skatteinbetalande ryggrad. Utan intäkter, eller minskade sådana skatteinslag utsätts välfärdstaten för både obalanser och påfrestningar och i slutändan står våra folkvalda med en fördelningsdosa i handen, fyllda av önskemål att prioritera ut över landet.

Välfärdsstat

Välfärdsstaten och välfärdssamhället utgör både intäkt och försörjning för stora grupper av människor. Dess historiska uppbyggnad skickar oss till åren under 1930-1940 – talet, dess utbyggnad under 1960-1980- tal och åtstramningar
under 1990-tal. Denna grova förenkling är bara en västanfläkt av det politiska skådespelet och de inbyggda känslor som uppkommit kring bygget och förvaltandet av en välfärdsstat. Ett bygge som generationer före mig i gemensamma krafter
började resa upp, och där jag som 60-talist, bara sett bli större och större och samtidigt fyllas med mer och fler utmaningar.

Åldrande befolkning

Med ovan demografisk mikrodiskussion som humanunderlag och statistiska rådata som spelplan vill jag nog påstå att man inte behöver vara ”statistik-nörd-analytiker” för att se demografiska obalanser. Vad månne komma? Är i mitt tycke en berättigad fråga. Det statistiska underlaget och de utmaningar vi har framför oss måste ju få även den mest hårdhudade politikern att kallsvettas. Hur vi än vrider och vänder på det, visar och är, berörd statistik ett empiriskt och synnerligen mänskligt avtryck och milt sagt en spegling, vad som sker när möte och relationer mellan människor uppstår.

Exempelvis i den av mig hopsnickrade och komprimerande tabellen där jag rödmarkerat och svärtat ett antal unika år som nog kan locka fram flera analyser om samband, orsak och verkan. De mytomspunna födda under 1940-talet efterlämnar inte bara höga födelsetal efter sig, de tar även med sig kompetenser in i pensionärslivet inom de flesta sektorer, som skapar luckor svåra att ersätta, men kompenserar kanske det, med att få ner vår arbetslöshet, genom att få de yngre att satsa på åldringsvård! Vidare går det ju att studera de rödmarkerade åren, som den bisarre kanske skulle kalla ”dödens år” – Här överlåter jag till dig som läsare dra egna slutsatser, men håll med om att empirisk statistisk rådata, mitt i allt, kan bli väldigt levande!

Pension/barn

Som slutkläm på denna demografiska diskussion återkopplar jag samt kastar mig in i ett minerat hav av synpunkter och åsikter, allt beroende med vilka glasögon vi betraktar pension/pensionärslivet. Just begreppet/ordet pension figurerar i flera sammanhang och allt som oftast hör vi att de är för låga, även vid jämförelse med övriga Europa. Från politiskt håll hävdar man att de lägre pensionerna beror på det nya pensionssystemets mekaniskt inbyggda tillväxtbroms. Med ett pensionssystem som är tillväxtbaserat och fluktuerar beroende av vad vi alla gör och inte gör, har vi i princip sagt ja till ihållande tillväxt. Tillväxt i all ära, men med statistisk och karta i vår hand, blickande ut över vårt avlånga glesa land, andas då jag in en undran, hur ror vi detta i hamn? En långsiktig mänsklig nöt som jag med spänning ser fram emot hur våra riks och kommunal politiker skall knäcka? Med en åldrande kår kvar på sin födelseort vill det till att nära och kära kan komma fort! De LOV- kommunala utmaningarna är i sin linda där jag hoppas med ledorden, ”bemöta med värdighet och möta med kunskap”, man till sig vill binda!

Den ihärdigt pessimistiske behöver inte oroa sig, Sverige är ingen solitär i ett alltmer åldrande Europa. Vi har än så länge s.k. god ordning på våra statsfinanser vilket inte riktigt några av de sydeuropeiska länderna har. Dessutom föder vi jämförelsevis fler barn även om vi är en bit från reproduktionstalet 2.1, som krävs för att ett lands befolkning inte skall minska. Under åren
1990-1992 var senast då vi nådde sådana reproduktiva nivåer.

Avslutande ord

Vad vi däremot delar med övriga Europa är det nära framtida behovet av såväl inhemsk som migrantisk arbetskraft, och då berör jag i all hast, tillgång och efterfrågans magiska kraft. Ska vi klara framtida försörjning -och- fördelningsbehov måste alla gemensamt hjälpas åt, där våra förtroendevalda kliver fram som moraliskt och långsiktigt förebildande styrideal, för vi sitter och ror i samma båt.

/ Bo Schefström

 

Källor och vidare läsning:

Eurostat

http://epp.eurostat.ec.europa.eu/portal/page/portal/product_details/publication?p_product_code=KS-SF-11-023
(EU rapport, June 2011, The greying of the baby boomers – Issue number 23/2011)

Riksdag & departement

Pensionsmyndigheten:

SCB

Under: Aktuella Artiklar Märkt med:

Säg Vad Du Tycker

*

Läs mer